Rest In Peace

Det är konstigt hur något så litet kan ha en sån stor påverkan på ens liv.

Plutten har många gånger haft problem med magen. Förstoppning. Igår var en sådan gång men det brukar gå över efter att man tvångsgett honom vatten och masserat magen. Jag trodde att det skulle gå vägen även igår. Han hoppade ju faktiskt framåt när man puttade på rumpan. Men sen runt klockan nio, när jag sett klart på Det sociala spelet, gick jag ner till Plutten igen. Det var bara en kvart sedan han skuttat fram, med viss möda dock, men nu var han mycket sämre. Nosen rörde sig knappt, men jag hade inga tankar alls på att det här var slutet för honom. Han har ju klarat det så pass många gånger innan. Men nu blev han bara sämre. Helt slapp i kroppen. Jag kunde lägga ner honom på marken hur som helst och han orkade inte flytta in benen i en bekvämare ställning. Eftersom han mådde så pass dåligt gav vi honom medicin som Bruno fick förra sommaren när han hade förstoppning. Det var nånting för tarmen, nått för magsäcken, nått för gaser... och så smärtlindrande. Jag vet inte ens om det han börja verka innan han dog. För han dog. I famnen på mig. Från att vara slapp som en trasdocka till stelare och stelare.

Jag kunde aldrig tro att en liten kanin skulle komma att betyda så mycket för en! Men Plutten var trots allt världens bästa kanin.

Jag vet inte vad Bruno tänker just nu, men jag tror att han förstår att Plutten är borta. Vi lät honom se Plutten igår, så att han skulle förstå vad som hänt. Och det gick nog in i huvudet på honom. Jag vet inte hur djur hanterar sorg men jag hoppas att inte Bruno tar det allt för hårt för det är jobbigt nog att förlora en kanin.

Jag älskar dig Plutten!!!!!!! <3